http://www.flickr.com/photos/petergorges/3026664051/

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Ibland känner jag för att nyansera diskussionen och Enterprise 2.0 är ett område där eventuella negativa konsekvenser hittills fått ganska lite uppmärksamhet.

Visst, informationsdirektörens eller andra ledares påstådda rädsla för att ”mista kontrollen” nämns ibland. Men det är ju inget problem i sig utan bara en attitydfråga (och jag tror dessutom att den rädslan snabbt blir mindre och mindre).

Computerworld skriver däremot om den verkligt mörka sidan av Enterprise 2.0. De tar upp en del (trots allt kända) orosmoln. För lite tid att tänka, koppla av när vi hela tiden ska vara på och engagerade är ett. Risken att känna sig isolerad när allt fler samarbeten och kontakter sker online i stället för vid fysiska möten är ett annat orosmoln.

Risken med självutnämnda experter

Mest intressant tycker jag att deras tredje farhåga är. Jag har själv mött frågeställningen och jag är inte säker på att det — ännu — finns något bra svar på den: Hur säkerställer man att det är rätt människor som engagerar sig, som hörs och blir tongivande?

”The real experts might not be doing all the talking in these communities,” [...] ”The experts might want to be working in their labs or working with customers, and they aren’t posting all the time. Just because someone is posting doesn’t mean they’re an expert and everyone should be taking their advice.”

Den sociala kontrollen. Massans visdom kanske. Svaret ligger där någonstans. Men klockrent är det inte och detta är något vi behöver hitta mönster kring för att få rätt.

En dos positivism

Jag gillar ju Enterprise 2.0. Så låt mig inte lämna dig här med bara en massa mörka nyanser. Du får en rejäl portion ljusa bilder när du läser Oscar Bergs sammanställning av slogans för Enterprise 2.0.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Du kommer bland annat att få se exempel från Cisco och Microsoft, och jag vet att de är både tankeväckande och tydliga.

• 7 juli, 17.00-18.00: From hero shots to top tasks – web marketing in the 21st century

Mer om metoden som Gerry kommer att visa på effekterna av.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Teoretiskt är självbetjäningsmiljöer rätt enkla. De briljerar på uppgifter med hög volym och låg komplexitet. Dess raka motsats är uppgifter som är svåra att genomföra utan stöd och som dessutom inte genomförs särskilt ofta. Sådana hanteras med fördel manuellt.

Inga konstigheter.

Problemet uppstår när det i organisationen sprider sig en känsla av att intranätet ska vara… ja, allt. Allt ska finnas där. Allt ska göras där. Speciellt om det finns, eller någon erbjuder, ett verktyg för det. CMS Watch höjer ett varningens finger som jag gärna vidarebefordrar.

For IT professionals it is taken as a matter of faith that automation improves efficiency, that making paper based documents and processes electronic is, in and of itself, a default benefit.  But experience in the real world paints a more mixed and problematic picture.

Kärnan i diskussionen är inte huruvida något går att göra. Det allra mesta går att erbjuda automatiserande verktyg för. Kärnan är huruvida det faktiskt lönar sig. Och som intresserad av redaktörskapets förutsättningar på intranät kan jag inte låta bli att dra diskussionen utanför de verktygsstödda processerna.

Exakt samma diskussion är nämligen giltig också för ”bara” innehåll. Du ska inte publicera allt, bara för att det är busenkelt att skapa en ny sida. Det finns innehåll som kräver så mycket av mottagaren att hon är chanslös i en självbetjäningsmiljö. Hon kommer aldrig att klara sin uppgift utan att också fråga någon.

Då är det inte självbetjäning. Då passar det inte på intranätet. Då stör det bara de processer där intranätet verkligen kan ha betydelse.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

En hel del tycker Six Revisions. Och deras tanke är vare sig ny eller unik. Spel och spelteori har länge intresserat exempelvis interaktionsdesigners.

Om jag inte är helt fel ute brukar en ”progress bar” (det vill säga visuellt synliggörande av hur långt jag kommit) sägas ha rötter i spelvärlden. Det som LinkedIn gör för att uppmuntra nya användare att jobba aktivt med sajten ger utan tvekan spelassociationer: ”X % profile completeness”.

Six Revisions pekar däremot på ännu tydligare spelkopplingar, likt dem vi känner igen från positionsbaserade tjänster som Foursquare. Det handlar till exempel om att samla poäng, förtjäna virtuella utmärkelser eller kännetecken. Vilken är nyttan för dig och din sajt? Följande, menar de:

• Mer trafik, mer aktiva besökare
• Ökad lojalitet (eller ”stickiness” som de säger, men jag avskyr det begreppet och sättet att tänka)
• Billigare än traditionella lojalitetsprogram
• Ökad tillfredsställelse med sajten

Något för dig? Kanske värt att fundera på åtminstone.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Det första du måste fundera på är givetvis om du behöver en mobil strategi. Det finns sajter som klarar sig alldeles utmärkt med att vara byggda enligt standard och därmed visas på ett ok sätt i mobila webbläsare.

Men om du ser ett behov att använda din information och dina tjänster i just mobiler (eller andra små bärbara apparater, för den delen) kan det vara dags att skapa en mobil strategi.

I IAllenkelhets redogörelse finns det punkter som jag hoppas är fullständigt uppenbara. Att göra det enkelt att hitta butiksadress och öppettider är ett sådant exempel. Mer intressant är råd som dessa: Överväg att skapa mer än en app för din sajt, det kan underlätta för besökare med specifika intressen. Och börja att utveckla för mobilen. Det gör, om inget annat, utvecklarna gladare…

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Positionsbaserade tjänster (Location Based Services) är konceptuellt enkla. Din telefon vet ganska exakt var du är. Alltså kan du få budskap baserade på din position eller leta efter service där du är. Du kan också berätta var du är med en knapptryckning på mobilen, det vill säga det som kallas ”checka in” på en plats.

Tjänsterna har funnits ett tag och fått engagerade anhängare och en del kanske oväntade möjligheter.

Detta fick mig att tänka på alla de workshops jag haft kring intranät där någon sagt ”det skulle vara bra att kunna se vem som besöker kontoret idag”. Så gott som alltid slås tanken ner av en kollega som säger ”ja, och vem skulle sköta det?”. Invändningen är relevant. Affärs- eller verksamhetsnyttan är inte så uppenbar att man kan be en receptionist ägna flera timmar om dagen åt sådana uppdateringar.

Men om man flyttade över Foursquare/Gowalla(-liknande tjänster) till intranätet? På samma sätt som Twitter födde Yammer? Känner du kanske till någon som redan gjort det?

Jag säger inte att det vore enkelt. Det finns en del parametrar att ta ställning till.

• Ska alla besökare kunna checka in eller bara sådana som jobbar på företaget?
• Bygga en egen applikation eller på något smart sätt utnyttja de tjänster som finns?
• Räcker positioneringen internt eller finns det ett djupare informationsbehov? Skulle en positionering funka för sig själv eller kräva kommunikationsmöjligheter, exempelvis en mikroblogg?

Och framförallt – vad skulle nyttan vara? Jag har inte svaret. Men behovet uttrycks onekligen. Och finns det ett behov som är ekonomiskt försvarbart att möta uppstår inte sällan oväntade användningsområden.

Tänk dig ett produktutvecklingsmöte på ett svenskt HQ för ett globalt företag. Diskussionen kommer in på något som alla närvarande är osäkra på och som därför måste testas mot fokusgrupper i Sydamerika. Samtidigt är en trainee från Chile-kontoret på plats, visar det sig, och ett snabbt möte ger djupare kunskap och en bättre upplagd fokusgrupp. Eller så får jag äntligen chans att säga hej till den där kollegan som jag mejlat med i några år. Eller…

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Branschens experter och centrala informationsavdelningar brukar vara tydliga — att publicera tillgängligt handlar om betydligt mer än lite alt-texter och rätt kodade rubriker. Men i decentraliserade publiceringsorganisationer behöver man ofta bara ta steget ut från informationsavdelningen så hittar man uppfattningen ”tillgänglighet = skriva för synskadade”.

Så är det naturligtvis inte och WebAim lyfter nu fram vad du som webbredaktör ska tänka på för läsare med kognitiva problem eller lässvårigheter. Deras checklista är enkel och viktig.

• Konsekventa val: Till exempel vikten av att navigationen fungerar på samma sätt över hela sajten.
• Anpassningsbar: Text som går att ändra storlek på, färger får inte användas för att förmedla ett innehåll.
• Kombinerat innehåll: Både video och text, ikoner tillsammans med text som tydliggör vad de betyder.
• Fokus och struktur: Undvik distraktioner, hjälp läsaren att visuellt hitta det viktigaste på sidan, använda stilförändringar (om än försiktigt) för att fokusera läsandet.
• Läsbarhet och språk: Håll det enkelt, var rakt på sak, ge sammanfattningar, säkerställ att typografin ger hög läsbarhet.
• Orientering och felhantering: Var noga med instruktioner för exempelvis formulär, se till att besökarens aktiviteter blir bekräftade, erbjud olika sätt att hitta innehåll.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Per Axbom beskriver en fallstudie om hur ett företag genom att lägga till ett enda ord fördubblade andelen besökare som fyllde i och skickade ett webbformulär. Ett ord.

Nu var det visserligen ett ganska viktigt ord. Från att ha nöjt sig med att inte markera ett fält som obligatoriskt (det vill säga inte märkt med *) så skrev de ut ”frivilligt”.

Jag tycker att det finns två viktiga slutsatser att dra. För det första att på webben är det detaljerna som avgör. Och det gäller inte bara formulär. Det gäller i hög grad innehållet i sin helhet. För det andra att vi ska vara försiktiga att betrakta etablerade standarder som uppenbara för alla besökare.

Den lilla stjärnan (*) betyder ju att fältet är obligatoriskt. Utan stjärna — inte obligatoriskt. Det vet ju varenda webbarbetare. Men kanske inte varenda besökare, åtminstone inte de som besökte sajten i fallstudien. Vad gör du på din sajt som människor inte förstår. Trots att ”det ju är självklart”…?

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Det är ett citat av koncernchefen Alf Göransson i CS Jobb som får mig att studsa till:

”Intranät tenderar att snabbt föråldras – men med vår nya struktur hålls informationen levande.”

Nu känner jag inte Alf. Jag vet inte om han faktiskt sagt så och det kan lika gärna vara en okunnig reporter på Computer Sweden som putsat till slutcitatet. Men inställningen är inte unik, därför är den intressant. Senast i förra veckan besökte jag ett stort företag där intranätprojektet utsattes för samma typ av påstående — ”gör vi allt socialt blir allt bra” ungefär.

Om vi börjar med citatet ovan är det en klassisk sammanblandning av äpplen och päron.

Intranät blir inte föråldrade för att de är intranät. De faller samman för att det saknas styrning, ledning och en fungerande livscykel för innehållet. Och sociala intranät blir inte levande bara för att de är sociala utan om de lyckas skapa engagemang. Observera ordet ”om” i förra meningen. Om de lyckas skapa engagemang, inte för att de lyckas skapa engagemang. För det gör de inte alltid — och det är framförallt en kulturfråga.

I ett större perspektiv handlar den här typen av uttryck, som hos företaget jag besökte, om en oförmåga att skilja på olika typer av innehåll. Mark Morrell har sammanfattat det bra. För BTs del arbetar han med fyra olika typer. Fyra slags innehåll som alla kan behövas, som alla kan tillföra värde och som alla kräver olika riktlinjer och förhållningssätt.

• Formellt innehåll
• Gruppinnehåll
• Massans innehåll (”crowd”)
• Personligt innehåll

Inget företag skulle vilja avstå från att publicera interna nyheter från ledningen. Det är formellt innehåll, typiskt för det traditionella intranätet. Till det kan vi lägga personligt innehåll, det vill säga kommentarer, men vi skulle aldrig klara oss med bara kommentarer.

Det är superbra om alla anställda får bidra till affärsutvecklingen i en jam-session, vilket är ett exempel på bland annat massans innehåll. Men vi skulle aldrig låta alla peta i formellt innehåll som affärsplanen.

Beslutad kvalitetscertifierande dokumentation och policies är affärskritiska. Dem kastar vi inte in för torktumling i en projektplats. Däremot kan arbetet med att leva upp till dem stödjas av till exempel en hållbarhetsblogg. Och så vidare.

Det är inte antingen eller. Det traditionella intranätet räcker inte till. Men det sociala intranätet räcker inte heller till. Den som använder rätt angreppssätt för varje syfte är den som bygger framtidens intranät.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.