I varje fall är detta bilden som beskrivs av rediff, en sajt jag inte känner till sedan tidigare. Men det verkar vara en extrem situation på Infosys, ett IT-företag baserat i Indien med 100.000+ anställda världen över. Och allt började med en god tanke.

The company’s effort to tame the disgruntled employees, who were earlier venting their anger in public forums and some social networking sites like Facebook, Twitter and YouTube, by giving them a blogging platform on its intranet, seems to have back-fired.

Missnöjet grundas bland annat i att Infosys utsetts till ”Bästa arbetsgivare” av Business Today. De anställda kände inte igen sig…

Det vore mänskligt och begripligt om HR-chefen bara avslutade all sin dialog. Men det vore knappast konstruktivt. Bloggarna och en delsajt som heter ”My Voice” förefaller, enligt intervjun, också ha ett fortsatt ledningsstöd. HR-chefen:

They (employees) are saying we are going to participate in every decision which impacts us. We have opened the window for them to air their opinions and views on these platforms.

Kanske är det för att de måste, för att diskussionen inte ska ske på Facebook. Kanske är det för att de förstår att missnöjet inte blir mindre bara för att det inte syns. Jag har ingen aning om hur tankarna gått. Men att våga tro på öppenheten trots att det behövs 6 personer för att putsa av de värsta överdrifterna är imponerande.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

BT (tidigare British Telecom) har lagt fast sina rutiner och den intranätansvarige Mark Morrell delar med sig av deras slutsatser. För det formella, traditionella intranätinnehållet är det inga nyheter. De jobbar med ett automatiskt system som hanterar varning och, om det behövs, arkivering.

We have a tool which checks content every day and informs publishers 4 weeks before the review date expires to review and update or remove the content. Failure to do this results in the content being removed and if no action still taken automatically deleted.

Det intressanta är att de valt en liknande väg också för det användarskapade innehållet, vilket på BT handlar om både wikis och bloggar. Och man låter medarbetarna ta gemensamt ansvar.

After 12 months, content will be flagged ‘amber’ indicating that it is approaching the review stage in its lifecycle. Any member of the user community can revert the content back (min markering) to the ‘active phase’ for a further 12 months if it is still being used, is still relevant and is up-to-date.

Under tiden då ”trafikljuset” är gult kan medarbetare bekräfta att innehållet är relevant och uppdaterat. Händer inget under dessa 30 dagar slår signalen om till rött. Då finns fortfarande möjlighet att ge innehållet 12 nya månader men om ingen gör det raderas det efter ytterligare 30 dagar.

En av de stora upplevda farorna med användarskapat innehåll är just volymen. Hur ska den hanteras? Kommer våra intranät att svämma över inom några år med irrelevanta bloggposter och bortglömda wiki-artiklar? Innehåll som i så fall skulle skapa en ännu värre mardrömssituation för exempelvis effektivt sök.

BT har valt en logisk lösning. Bara det faktum att de har en tydlig process är bra — och att de ger medarbetarna både makten och ansvaret är snyggt.

Sen kan vi (som tror på värdet av allas kunskap) bara hoppas att det funkar. Hur väl arkivering/radering sköts brukar vara ett avslöjande test på publicistiska modeller i allmänhet. Det blir det också för innehåll som användarna skapar.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Det är min första bok (bortsett från e-boken Webbredaktörens ABC som nu också uppdaterats). Den har varit på gång i många år och under denna tid utvecklats från ambitionen att ge ut en Skriva för webben-bok. Att skriva är onekligen viktigt för en webbredaktör — och det ingår självklart flera kapitel om skrivande — men en bra webbredaktör gör mer än att skriva.

Därför blev det alltså en webbredaktörsbok. Du kan läsa ett gratis kapitel (pdf, 126 kB) som ett smakprov.

Det är förvånansvärt svårt att ha distans till boken när man levt med den under ungefär ett år. Så egentligen kanske det är bättre att läsa hur förläggaren Urban Lindstedt beskriver den.

Men om jag ska sammanfatta några bärande idéer med boken så är det dessa:

• Hela webbredaktörskapet, som sagt. Mer än skrivande men grundlagt i ett gott texthantverk.
• Intranätredaktören är också webbredaktör. De allra flesta som producerar innehåll för nätet i företag och organisationer gör det för intranät. Därför måste, tycker jag, en redaktörsbok om nätet diskutera både webb och intranät parallellt.
• Ambitionshöjning. Jag tycker det är synd att många webbredaktörer förminskar sig till själva till ganska oviktiga publicerare. En bra webbredaktör skapar värden och kan både visa detta samt värdesättas för det.

Titta gärna närmare på Webbredaktörens handbok: Se innehållsförteckning, hitta var den går att köpa.

Pressmeddelande från förlaget på NewsDesk.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

The ROI of being social at work

MIT research shows that 40% of creative teams productivity is directly explained by the amount of communication they have with others to discover, gather, and internalise information. In other MIT studies, research shows that employees with the most extensive digital networks are 7% more productive than their colleagues. Furthermore, those with the most cohesive face-to-face networks are 30% more productive.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Vi ska inte övertolka statistiken. Det är trots allt bara 100 företag som svarat och av dem är oproportionerligt många verksamma inom marknadsföring, kommunikation och PR. Det vill säga branscher som är överrepresenterade bland bloggande företag.

Intressantare är varför eller varför inte företag vill blogga.

Bland de som gör det är en majoritet positiva. Den tre främsta anledningarna är att ”skapa PR”, ”sprida information” och så vill de visa att ”företaget ligger i framkant”. Först därefter följer att ge en ”personlig bild av företaget” och att skapa en ”öppen kanal till kunderna”.

Min första tanke är att det inte är så konstigt att bara ett fåtal företagsbloggar fått stort genomslag. Som läsare är vi för smarta för att engagera oss i något som försöker ”skapa PR”. Samtidigt är det kanske positivt att de sistnämnda anledningarna överhuvudtaget fått några röster? Det tar tid att förändra företags- och kommunikationskulturer.

De som inte vill blogga nämner att det tar för mycket tid och att ledningen inte är mogen. Fair enough. Men ett fritextsvar skiljer sig från de vanliga — och rimliga — invändningarna.

Vi kommunicerar inte på det sättet med våra kunder. Vår ambition är att skapa strukturerade modeller för samarbetet snarare än chat.

Två reflektioner i all enkelhet. Kunskapen är fortfarande låg om vad bloggar är. Det finns de som faktiskt inte förstått någonting. Dessutom känns det om att ”strukturerade modeller” bara är ett byråkratiskt sätt att säga ”snälla, låt oss slippa prata med kunderna”. På sikt har det aldrig gett framgång.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Däremot så ser det sämre ut för de sociala verktyg som inledde den stora förändring vi nu upplever på bred front.

Blogging is not going away — but it does not capture or hold the attention of an enterprise audience. Social networks will breathe new life into internal blogs by providing more context to blogged content, but Forrester found that blogging alone does not capture the attention of an enterprise audience.

Podcasting is on the decline.

Större potential har förutom sociala nätverk wikis, forum och <applåd från mig>RSS</applåd från mig>.

Wikis help transform collaboration. One of the most promising Web 2.0 technologies for the enterprise…

Forums are underused…

RSS is underappreciated in the enterprise. This ubiquitous technology provides a mechanism to get content to people where they need it, rather than expecting people to find it.

Så vad är det vi ser här? Bortsett från RSS som ju handlar om konsumtion snarare än samarbete tycks de mest sociala verktygen vinna (om Forrester får rätt). Ju bättre verktygen är på interaktion och samarbete, desto större blir deras genomslag.

Forrester Projects Which Enterprise Web 2.0 Collaboration Technologies Will Grow, Which Will Decline

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Det är Burson-Marsteller som gjort en undersökning av 132 nordiska företag med ett börsvärde en omsättning på över 1 miljard Euro. Jag förutsätter att undersökningen bara handlar om externa bloggar — annars är min bedömning att siffran skulle vara väsentligt högre.

Hans Kullin, som arbetar på Burson-Marsteller:

Corporate blogging is much more common among the large corporations in Sweden than in the other Nordic countries. Ten of the 56 companies (17.9%) that are listed on the Swedish Large Cap list have one or more corporate blogs. That is an even higher percentage than the 14.8% of Fortune 500 companies with corporate blogs…

En punkt får mig att utbrista i ett spontant jippi:

Nine out of the twelve companies have commenting functionality enabled on at least one blog.

Det borde förstås vara tolv av tolv men nio är åtminstone en stor majoritet.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

De fem vanligaste sociala nätverkslösningarna är dessa.

1. Företagens egna samarbetsrum på intranätet (39%)
2. Interna forum inom företaget (20%)
3. Företagsproducerat videoinnehåll som delas på intranätet (16%)
4. Webbens sociala nätverk som LinkedIn, Facebook etc. (15%)
5. Externa samarbetssajter och interna företagsbloggar (båda 11%)

Äntligen data från Europa alltså, och inte USA. Tyvärr är inte Sverige med. Men resultaten ställer en del fördomar på huvudet. Det visar sig exempelvis att användningen är mer utbredd i Tyskland än i Storbritannien (mina egna fördomar skulle fått mig att gissa tvärtom).

Glöm att unga per definition är mer öppna

Neville Hobson har fler resultat ur undersökningen och det visar sig, återigen, att etablerade sanningar bör ifrågasättas, vilket jag gjort tidigare.

More of those aged 18-34 think there are negatives about social networking in the workplace, compared to those aged 55+

Och inte bara är yngre mer negativa. En högre andel av dem tycker att sociala möjligheter distraherar på jobbet. Däremot är de snäppet mindre rädda för informationsläckor än äldre åldergrupper.

Läckor är dock en reell risk. 24 procent av de tillfrågade har upplevt läckor som en följd av att information publicerats på interna eller externa nätverkssajter.

Att MSN-generationen inte ställer sig upp och klappar händerna är positivt. Det är bra att ifrågasätta. Men det är en tankeväckare. Den som tror att mer utbyte och delning kommer att gynna affärerna/verksamheten kan inte bara sitta och vänta på en generationsväxling. Det krävs mer.

Stämmer resultaten? Kanske inte så viktigt.

Vid en första anblick är det höga andelar som både provat och är positiva. Jag tror att vi ska komma ihåg två saker.

1. De traditionella samarbetsrummen på intranät är medräknade. Dessa är faktiskt ganska vanliga.
2. Medan vissa företag är väldigt aktiva, är andra helt avvaktande. Med så stora skillnader ger det givetvis stort utslag vilka företag man når människor från.

De exakta nivåerna är inte heller så betydelsefulla, tycker jag. Även om de vore hälften så höga är det nivåer nog för att understryka behovet av att fundera, testa och hitta sin egen lösning. På alla företag.

I sammanhanget bjuder CIO på några snabba tips för hur man kommer igång med kunskapsdelning internt.

• Visa värdet för enskilde — vinsten av att vara med ska vara större än kostnaden, helt enkelt.
• Håll det verkligt, bygg upp delningen runt kritiska områden för verksamheten.
• Börja med entusiasterna.
• Övertyga dem som kan påverka andra.
• Gör det enkelt. Så enkelt att vem som helst kan klara av det.
• Utse, eller anställ, en ansvarig som driver kunskapsdelningen framåt.
• Berätta historier om människors erfarenheter.
• Ge dem som bidrar erkännande.
• Allt ska inte vara på nätet — se till att människor träffas och delar med sig av sin kunskap och sina erfarenheter.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

MSB är ingen liten struntmyndighet. Det är en tung aktör som bildas när Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar slås samman.

Vi vet alla hur jobbiga sammanslagningar kan vara. Människor är oroliga, svaren alla vill ha finns inte än, osäkerhet präglar stämningen. Det är med andra ord en situation där ryggmärgsreaktionen (tyvärr) är att öka graden av kontroll.

Inget får bli fel, inget får läcka ut i fel läge och synpunkter är farliga. ”Delaktighet” blir en läpparnas bekännelse.

Just därför är det väldigt intressant att se hur kommittén som driver bildandet och den blivande generaldirektören Helena Lindberg har en ansats att göra tvärtom. De bloggar hela processen.

Idag beskriver Lindberg sitt val av 12 toppchefer.

Så kom det äntligen – beskedet om vilka chefer jag har valt för de högsta befattningarna i MSB. Säkert vållar beskedet blandade känslor, både av glädje och besvikelse. En del har fått stå tillbaka och andra har fått kliva fram och några har till och med klivit in utifrån.

Diskussionen är inte intensiv men det finns kommentarer till vissa inlägg. Bara att möjligheten finns är en signal. Och framförallt ser vi en tydlig person. Lindberg är närvarande och berättar i jag-form om sina val. Utan att vara allt för fördomsfulla kan vi konstatera att det inte är standard för generaldirektörer?

Jag är övertygad om att många, särskilt de besvikna, ser det hela som ett falskt spel för galleriet. Jag inbillar mig inte heller att vi får reda på allt eller att alla röster vågar göra sig hörda.

Men öppenheten och det tydliga ansvarstagandet är ett framsteg. Utan tvekan.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.

Jim Estill är bloggare och vd för stort kanadensiskt företag. I Get Strategics fallstudie får vi bland annat veta hur läsarna fördelar sig mellan olika grupper.

• 25% staff
• 50% suppliers/customers/industry
• 15% personal development/bloggers
• 10% friends/contacts

Vi får också ett exempel på hur lång tid det tar honom att blogga — två timmar per vecka. Detta är en av de största farhågorna inför ett eventuellt företagsbloggande och Estill slår fast

It requires commitment and thought.

En text från Webbrådgivaren Fredrik Wackå. Läs mer om intranät, webbstrategi och webbredaktör.