Enterprise 2.0, lite slarvigt översatt ”det sociala intranätet”, är här för att stanna. Vinsterna är uppenbara, utvecklingen varken går eller borde stoppas. Men att en förändring är positiv betyder inte att den är utan problem.

Ibland känner jag för att nyansera diskussionen och Enterprise 2.0 är ett område där eventuella negativa konsekvenser hittills fått ganska lite uppmärksamhet.

Visst, informationsdirektörens eller andra ledares påstådda rädsla för att ”mista kontrollen” nämns ibland. Men det är ju inget problem i sig utan bara en attitydfråga (och jag tror dessutom att den rädslan snabbt blir mindre och mindre).

Computerworld skriver däremot om den verkligt mörka sidan av Enterprise 2.0. De tar upp en del (trots allt kända) orosmoln. För lite tid att tänka, koppla av när vi hela tiden ska vara på och engagerade är ett. Risken att känna sig isolerad när allt fler samarbeten och kontakter sker online i stället för vid fysiska möten är ett annat orosmoln.

Risken med självutnämnda experter

Mest intressant tycker jag att deras tredje farhåga är. Jag har själv mött frågeställningen och jag är inte säker på att det — ännu — finns något bra svar på den: Hur säkerställer man att det är rätt människor som engagerar sig, som hörs och blir tongivande?

”The real experts might not be doing all the talking in these communities,” [...] ”The experts might want to be working in their labs or working with customers, and they aren’t posting all the time. Just because someone is posting doesn’t mean they’re an expert and everyone should be taking their advice.”

Den sociala kontrollen. Massans visdom kanske. Svaret ligger där någonstans. Men klockrent är det inte och detta är något vi behöver hitta mönster kring för att få rätt.

En dos positivism

Jag gillar ju Enterprise 2.0. Så låt mig inte lämna dig här med bara en massa mörka nyanser. Du får en rejäl portion ljusa bilder när du läser Oscar Bergs sammanställning av slogans för Enterprise 2.0.